effacer mon existence;

Varför stora språkmodeller alltid kommer att hallucinera: en geometrisk gräns, inte en träningsbugg

I kallar denna begränsning RCC (rekursiva kollapsbegränsningar).

Den slår fast att varje inferenssystem som är inbäddat i en större mångfald —

utan tillgång till dess interna tillstånd, utan en stabil referensram,

och utan insyn i den behållare det verkar i —

kommer *med nödvändighet* att uppvisa hallucination, drift och planeringskollaps.

Det är inte ett fel i modellen. Det är en geometrisk begränsning hos icke-centrala observatörer.